m.a

Jo nu var det ju ett tag sen jag skrev sist, jag kan skriva nu eftersom jag har tvingat min lillebror att låna ut sin dator till, så har till och med fått låna hans nycklar ut till hans hus och fått hans lösen till datorn, vad har jag gjort för att han är så snäll just nu ? ;)

Första dagen på jobbet är avklarad och det är ju sjukt svårt. men alla knappar, med ala telefon samtal och alla personer. det kommer bli en jobbig tid framöver. men det gör inte mig något för på torsdag morgon drar vi nänmligen till stockholm för att fira lite midsommar och det gör vi ju med glädje och vi är riktigt laddade för party.
vad har dagarna annars bjudits på? lite fotboll, lite bilkörning, lite jobb på familjebadet, lite körkortsplugg, lite simlärarplugg och en hel del ghost whisperer. kan någon förstå att jag har blivit kär i den serien, det trodde jag aldrig skulle hända, men det gjorde det och mera sitter både jag och mamma och lipar framför tvn.

varje gång jag sätter mig vid datorn så spelas också melissa horns låt innan jag kände dig i mina öron och det är så underbart, att det är exakt så som jag känner. hon är duktig. jag är imponerad.

förlåt// utkast.
jag borde inte skriva detta, jag borde inte ens tänkt tanken. Jag borde vid detta läget ha glömt bort. inte lagt tid på att tänka. inte ens velat tänka. Jag har lovat att inte skriva och jag skriver inte heller. eller jo det gör jag, men jag skickar inte, skulle aldrig skicka. men varför vill jag. jag har lovat mig själv att du inte ska behöva ge mer tid åt mig. jag ska inte heller. men hur kan det vara så svårt för mig att inte förstå. jag har ju förstått det du sagt, eller nje? för vad har du sagt. justdet du sa ingenting, du bara försvann ganska dirket ur mitt liv. inte ett ord, inte en förklaring. det är det som gör att det jag känner mig så fruktansvärt dum, är jag verkligen sån? jag känner mig tom, obeskrivligt fånig och idiotikst, var det det du ville? att jag skulle få lida. Jag köpte dig en nalle och jag har också gett den ett namn, du fick den aldrig. det var väll tur. för just nu sitter den i mitt rum och håller utkik. det är mjuk och oerhört söt. men jag vill förståm är jag alldeles för trög, eller är det att jag inte vill förstå. det är nog mer så, att jag känner att jag inte behöver veta, fast även om jag vill. jag är stolt för att jag stog upp och sa min sanning.

;