m.a

jag vet att du inte läser min blogg. men det spelar inte någon roll. jag måste skriva av mig. när jag träffade dig för första gången, det var i sävsjö och det var fest och jag var ledsen. jag var ledsen för att det finns utlänska personer som är allmänt äckliga och ska hålla på hela tiden. Det var det första intrycket du fick av mig att jag var ledsen. men du satt med mig och vi hade så sjukt trevligt. andra gången vi träffades var i växjö och hela den resan var katastrof och kvällen fortsatte så.. Sen har vi träffats i Eksjö och vi satt uppe hela natten och bara pratade. inga krav inget måste. bara helt underbart. Vi träffades även dagen efter och då var det en annan  kille som förstörde hela min kväll och just den kvällen så visste jag ilka som verkligen var mina riktiga vänner plus att jag hittade två nya vänner. två pojkar som är underbara. och det betyder så sjukt mycket. även denna kvällen så tog du hand om mig och gjorde så att jag inte var ledsen. du tröstade och försökte få mig på bra humör. jag komemr ihåg dessa tillfället som om det vore igår. vi pratar ibland. jag blir så jäkla glad varje gång. du får mig alltid att le. det kanske finns någon som vet vem jag menar. men det är inte tanken med texten. jag skriver den för min egen del och det har egentligen ingen betydelse. men ibland så måste man. dina kalla händer och din underbara personlighet har satt spår hos mig.