TEXT MED STAVFEL.

- Ja, min gräns är dragen. nu är en borta. borta nu. eller borta för alltid. vi skiljs åt. iallafall. skiljs vi som vänner eller ovänner? eller inget alls. vi har iallafall hundra grejer som är likadana. vilket är skrattretande. men det är inget i problemet. nej.  sjukt är det iallafall. från och med har du ditt och jag mitt. jag vet inte vad jag ka säga. det är inte jag som har valt. du har valt åt mig. du har gjort det så enkelt att välja. jag står för vad jag tycker. och jag säger det alltid. inte så bra alla gånger. men jag är stolt. stolt över mitt val. jag hör nya saker varje dag. de frågar mig. jag vet inte längre. har ingen aning. orkar inte bry mig. nej.  inte ett ord från dig.inte från mig heller. jag klarar mig. det skulle jag altid göra. jag ger inte upp. aldrig!
- vet inte vad som händer. ingen som vet. jag ör så jäkla glad fast ändå är jag inte det. jag är glad även fast jag sitter med en skitigt äckelgips. även om jag inte kan träna. jag är besviken på mig själv. jag räcker inte till. vad ska man göra för att få folk att förstå. jag är glad för att jag har de bästa vännerna på denna planet. dom som altid lyssnar. de som altid ställer upp. det finns något som är tugnt att bära på. det finns något. ingen kommer att förstå. inte ens jag själv. jag kommer aldrig kunna beskriva det. aldrig kunna någonting. en känsla kan man inte ta på. inte röra. inte något. bara känna. en bra känsla är underbar. en dålig känsla trycker ner. jag bär på en dålig känsla. en idiot känsla. som ingen kommer kunna förstå. aldrig någon. någonsin. mina nätter består av drömmar. konstiga drömmar. som ingen förstår. mitt liv r upp och ner. medans det är underbart. konstig känsla. jo tack. dagarna tänker jag på alla möjliga saker. klarar inte av att fokusera. går till gymmet och gör ingenting. går hem. sover. allt saknar inspration. varje liten del. lilla pusselbiten som fattas. när ska jag få blev hel. både boktavligt och inte. alla ben i kroppen är det fel på. ont överallt. i varje lite muskel. utan att gjort någonting. när ska jag kunna få vakna på morgonen och inte ha ont någonstans. känna att man inte behöver tänka på hur man sätter fötterna. eller hur man reser sig. jag saknar att kunna gå i fina skor. kan bara gå några meter. innan benen somnar. innan mina fötter krampar. stukningar som inte har läkt helt felfritt eller för många stukade fötter är problemet. livet är bra orättvist. det är fan så jävla oättvist.

bild. jag Nikon D3100.



- huvudsaken är jag hade allt först. viktigt för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0